JAG KOM I KONTAKT MED validering när jag var ansvarig för Service- entreprenörerna inom städ och städföretag/hemserviceföretag på Almega. Det finns ingen egentlig utbildning i städbranschen. Branschen har alltid haft ett rykte om sig att ”städa kan alla”. Men vi såg att som branschen utvecklades så måste det ändras. Det har blivit strängare regler om vem som får vara på arbetsplatsen för att försäkringar ska gälla. Bolag kommer exempelvis in på den offentliga sidan, man ska städa skolor och sjukhus och får större krav på sig. Under många år har vi haft SRY:s yrkesbevis som en utbildning, men det var en utbildning som nuvarande Lernia bedrev och tog fram material till. Det var branschen och fastighetsanställdas förbund som var överens om hur utbildningen skulle se ut. Men då var ju allting på papper, som vi på SRY:s kansli skulle handrätta och utfärda intygen för. Dessutom hade ingen av oss på kansliet någonsin jobbat i städ.
NÄR LERNIA AVVECKLADE SIN städutbildning, valde vi att ta hem den till oss på Almega Serviceentreprenörerna. Efter att funderat hur vi skulle kunna lösa utbildningsfrågan fortsatte vi bedriva den själva. Vi gjorde utbildningsmaterial, skrev en bok, skrev frågor, rättade prov och utfärdade yrkesbevis. Allt på papper och med penna. Jag tror jag bara av någon tillfällighet var på ett seminarium, någon gång vid millenniumskiftet, där Stig-Arne Bäckman från Nordiskt Valideringsforum pratade om sin stege och OCN-metoden. Vi undrade till en början vad det egentligen var för någonting och hur vi skulle få in det. När vi efteråt pratade berättade han om projekt som arbetade med OCN-metoden.
Tyvärr så har inte utbildningsfrågan varit prioriterat i branschen. De mindre företagen har många gånger tyckt att kostnaden för utbildning är hög och i vissa fall går medarbetare vidare till en konkurrent. De stora företagen har sina egna utbildningar och har det fortfarande.
Inger Jonasdotter
Men vi började med OCN-metoden och kämpade på med att ta fram program och moduler. Det var otroligt spännande. Facket hakade på, Kommunal var intresserade och även Fastighetsanställda och SEKO. På så sätt har vi haft ett bra samarbete. Vi har också en SRY-nämnd som består av de fackliga parterna, Almega och företagsrepresentanter.
I BÖRJAN NÄR VI PRATADE om OCN-metoden och hur man skulle få in den minns jag att vi hade något möte med våra handledare då de var helt galna på mig. Men jag tyckte att vi måste öppna dörrarna mot framtiden, vi kan inte sitta med papper och penna, det går inte. Det var inte kvalitetssäkert.
Drivkraften var framför allt att de som gick utbildningen skulle få ett intyg/bevis på sina kunskaper som var kvalitetssäkert.
Drivkraften var framför allt att de som gick utbildningen skulle få ett intyg/bevis på sina kunskaper som var kvalitetssäkert. Arbetssökande skulle kunna gå till arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen med ett bevis som var erkänt. Det var nog den viktigaste frågan. Det var väl därför också som jag brann så för OCN-metoden. Man kan visa vad modulerna innehåller för arbetsgivaren när man söker jobb. Det här är ju en bransch där arbetsgivaren och den fackliga organisationen gemensamt har tagit fram en utbildning mot SRY:s yrkesbevis. Det var absolut det viktigaste, det är en kvalitetsstämpel.
I början var handledarna, eller bedömare som de kallas idag, den största utmaningen. Många upplevde att de inte kunde ställa sig bakom det – ingen kommer förstå, det kommer aldrig att fungera. Dessutom införde vi en basnivå kopplat till yrkesbeviset, en nivå för de som var nya i yrket. Vi hade ett yrkesbevis som faktiskt var otroligt avancerat och det är det fortfarande. Man ska ha jobbat tre till fyra år i branschen och kunna språket, det är ganska höga krav. Man ska jobba självständigt och fatta egna beslut samt möta kunder. Det var därför viktigt att utveckla en nivå till, en basnivå.
DET ÄR MÅNGA SOM HÄNGT UPP SIG PÅ att man inte har råd att utbilda, men som nu börjar förstå att det handlar om att validera den egna personalen. Validera dem och se vad som fattas och utbilda bara på de modulerna som behövs. Vi pratar väldigt mycket om modulbyggandet, att man ser det i moduler och i flera steg. En medarbetare kan idag vara på basnivå men nästa steg är att jobba med en modul i yrkesbeviset. Sedan kanske man tar ett steg till. Men jag tror att man fortfarande förknippar det med en utbildning. Man skulle ju önska att man i stället tar tempen på sitt eget företag. Vad kan våra medarbetare och så får man ett intyg på de moduler man klarar av. Sedan kan medarbetare under året komplettera med de moduler som arbetsgivaren tycker man ska ha. Men det är en tröskel där, man fastnar liksom i utbildning.
Jag tror att de som blir validerade upplever det bara som positivt. Bedömarna har blivit så mycket duktigare på att förmedla varför man gör det här och vad det innebär för deltagaren. Det här kanske är det första intyg som en me-darbetare har på sin kompetens överhuvudtaget. Man har ett papper på det – det är så otroligt viktigt. Det här tycker jag att de fackliga organisationerna borde vara mycket bättre på att förmedla till sina medlemmar. Att man ska se till att bli validerad. Man kan ju skaffa relevant kunskap precis överallt och gå igenom modulerna en efter en. Från branschens sida och även från upphandlarna upplevs det ju som positivt och det har det gjort i många år – att när man går in i en upphandling uppger att så här många har antingen yrkesbeviset eller basnivån. Dessutom tillkommer nu en introduktionsnivå.
JAG TROR ATT FRIGÖRA SIG FRÅN utbildningsfokuset skulle vara bra. Att man får städföretagen att förstå att man inte behöver köpa en utbildning för 50 000 kronor. Jag har haft så många diskussioner med bedömare om det. Men testa medarbetarna först för att se hur utbildningen ska se ut. Vad är det man behöver? Ska personen arbeta med trappstädning, städa på sjukhus eller hemservice? Särskilt just erkännandet av kunskap när man jobbar i en bransch där det inte finns någon formell utbildning, har varit och är fortfarande otroligt viktigt. Där har Nordiskt Valideringsforum vägar in till olika myndigheter och det hjälpte oss mycket för att nå fram med vår kvalifikation hos Myndigheten för Yrkeshögskolan. Man kunde ha gjort mycket på arbetsgivarsidan inom Almega, som organisation gick Almega på möten på Myndigheten för Yrkeshögskolan, men städ nämndes aldrig trots att den branschen ligger i framkant.
För den formella skolan tror jag det är svårt att ta på den här yrkeskåren. Man ska ha ett kundbemötande, man ska ha kemteknisk kunskap och maskinkunskap. Det är komplicerat att städa idag. Det är en kombination av ett serviceyrke och ett hantverksyrke. Det gäller att hitta rätt insteg till yrket och valideringen är bra på det. Vi är ju så fokuserade idag på den teoretiska delen. Det är ett märkligt sätt att se på kunnande.
YRKESBEVISET IDAG ÄR JU INTE ALLS som det var tidigare, då var det mycket bredare men inte specifikt. Kunskaperna som krävs idag med modulerna är mer fördjupade och mer specifika. Jag upplever också att bedömarna, de som tidigare var handledare, får mycket mer stöd idag och är så mycket tryggare i sin roll. De vet att stödet finns och de som har jobbat fram modulerna har gjort det utifrån en kunskap och ett gediget tänk. Dessutom betonar vi ständigt att när man skriver på att man har bedömt den här personen utifrån kriterierna så är du ansvarig, det tror jag att man har tagit på stort allvar. Och då blir utbildningen bättre, även när man valideras. En annan sak är att idag har vi ett system som ger spårbarhet. Allting finns i systemet. För mig som extern kvalitetssäkrare är det en väldig trygghet och det är det ju även för bedömarna.
UTMANINGEN ÄR OCKSÅ är att kunna känna sig stolt över sitt yrke. Under pandemin har städarna haft mer jobb än någonsin. Det är de som städar ambulanserna, det är de som städar på IVA, men vi hör ju ganska lite om det. Man ska kunna vara stolt om man är städare – att se vad det står för och vad man gör. Vi benämner dem fortfarande som städare för att byta namn på yrket spelar ju ingen roll. Det tror jag är den största utmaningen.
NÄR JAG SER TILLBAKA SÅ TYCKER JAG vi har gjort ett sådant jädra bra jobb. Jag är så glad över slumpen som gjorde att jag kom i kontakt med Nordiskt Valideringsforum och OCN-metoden samt att vi tog det vidare. Jag kan prata hur länge som helst om det här, jag tycker verkligen att det har blivit så bra. När bedömarna har kommit över den här puckeln har ju de också tyckt det och de har varit med att utveckla och påverkat väldigt mycket. Men det är ju det att bryta igenom ytterligare – att få förståelse för att det här är ett yrke där man kan utvecklas och avancera. Man måste få ett erkännande för sina kunskaper och det får man fortsätta med att gnugga in. Hur många skulle inte kunna bli validerade i det här landet, som har så otroligt mycket kunskap!