Att synliggöra det som byggts och det som fortfarande byggs.
EINSTEIN UTTRYCKTE SIG EN GÅNG ungefär så här: ”Det finns bara två saker som är oändligt, universum och människans dumhet. Det förstnämnda är jag dock inte helt säker på”. I vilket sammanhang detta sades vet jag inte och även om vi dagligen kan se bevis för mänsklig dumhet och rent ut sagt idioti, så kan vi också se mänsklig storslagenhet i form av hjälpsamhet, omvårdnad, kärlek, nyfikenhet, utvecklingslust och kreativitet.
De allra flesta människor vill vara delaktiga i någon form och känna sig behövda. Det intressanta i kråksången är att vi dessutom kommer att behöva alla om vi ska kunna möta de utmaningar som vi står inför med kompetensförsörjning, bevarad, utvecklad välfärd och ett sammanhållet samhälle. Likväl så ser vi att långtidsarbetslösheten ökar, att strukturell arbetslöshet måste betecknas som en realitet i Sverige i dag och att glappet mellan efterfrågad och tillgänglig kompetens snarare ökar än minskar.
Men framför allt vill vi med rapporten påvisa att om viljan finns, verkligen finns, så kan vi lösa en relativt stor del av kompetensförsörjnings- och integrationsproblematiken med ganska enkla medel utan att för den skull tumma på krav gällande integritet och kvalitet. Vi vill därför bjuda in till samtal, samarbete och samverkan gällande dessa frågor. I det paradigmskifte som vi ändå får säga att vi befinner oss i så tror vi att även om ensam ofta är stark så blir vi så mycket starkare om vi gör saker tillsammans och framför allt om vi drar åt samma håll.
Vi har inte alla svar och lösningar, vi tror inte heller att OCN-metoden är allena saliggörande, men vi är övertygade om att om vi fokuserar för mycket på människors tillkortakommanden och inte ser de resurser de är och har, så övergår de utmaningar vi har och står inför snart till närmast oöverstigliga problem. Låt oss inte hamna där.
För att parafrasera Einstein: ”Det finns två saker vi vet om framtiden, att vi egentligen inget vet och att vi kan påverka den. Det sistnämnda måste vi dock vilja och tillåta”.