Att vara anställningsbar blir mer och mer i fokus
ANSTÄLLNINGSBAR. Vad betyder det egentligen? Hur är man som person, vilka egenskaper och kompetenser har man för att kunna betecknas som anställningsbar? Det skiljer sig naturligtvis en del från yrke till yrke, men nog finns där någon sorts definition, om än lite luddig, kopplat till en grundläggande anställningsbarhet. Ofta handlar det nog om att man ska ”passa in”, att man har de egenskaper och generella kompetenser av mer social karaktär som arbetsgivare efterfrågar.
Det yrkesmässiga kunnandet då? Ja självklart är det viktigt utifrån ett anställningsbarhetsperspektiv, men pratar vi om grundläggande anställningsbarhet och då särskilt kopplat till många yrken där det råder brist på arbetskraft och/eller där det saknas tydliga utbildningsvägar, så kan man hävda att generella sociala och arbetslivsinriktade kompetenser är både viktiga och avgörande.
Bland dessa generella sociala och arbetslivsinriktade kompetenserna vill vi här särskilt belysa de som handlar om medarbetarskap och arbetsplatskultur. Det vill säga kunskap om vad som kan förväntas av en medarbetare på en svensk arbetsplats, till exempel hur saker och ting fungerar, vilka normer som gäller.
Ser vi till vilka som har det svårast på vår svenska arbetsmarknad i dag så finns en stor andel att finna bland individer med annan etnisk och kulturell bakgrund. Avsaknad av utbildning och erfarenhet är med stor säkerhet en viktig anledning, men det förklarar långt ifrån allt då många är både välutbildade och erfarna och ändå befinner sig i arbetslöshet eller i arbete där deras kunnande inte kommer till sin rätt. En rädsla för skilda synsätt gällande ledarskap, medarbetarskap, synen på arbete och hur en arbetsplats fungerar är definitivt en viktig faktor i förklaringen till varför vissa målgrupper har det svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Generella sociala och arbetslivsinriktade kompetenser är både viktiga och avgörande.
Att kunna kommunicera på svenska lyfts också ofta fram som en avgörande faktor till varför vissa har det svårt på arbetsmarknaden och det kan vi nog konstatera att så är det. Att förstå och göra sig förstådd är i de flesta sammanhang oerhört viktigt och språkutveckling är därför något som många arbetar med att hitta bra former för.
Ibland kan man dock misstänka att språkargumentet egentligen är en sköld för att gömma det faktum att den verkliga orsaken är en rädsla att individen inte kommer att ”passa in” utifrån just synen på medarbetarskap, ledarskap och arbetsplatskultur. Så kan det nog också vara ibland, att synen skiljer sig åt.
Det för oss då tillbaka till något vi belyst tidigare i denna rapport, nämligen att vi i diskussionen om det livslånga och livsvida lärandet inte får glömma bort det demokratiska och personliga perspektivet.
Genom att fokusera på att säkerställa förståelse och kunskap om hur svensk arbetsmarknad fungerar och vad det innebär att vara en medarbetare, så stärker vi inte bara individen utan även demokratin. Kan vi dessutom verifiera och kommunicera detta kunnande till omvärlden så ökar anställningsbarheten genom att undanröja tvivlet kring att ”passa in”. För övrigt kan vi också konstatera att bristande kunskap om hur det fungerar på svensk arbetsmarknad och vad det innebär att vara en medarbetare återfinns hos många fler än bara människor med annan etnisk och kulturell bakgrund.