JAG JOBBAR SOM DELTAGARE på Grillska huset, en restaurang som ingår i Stadsmissionens organisation. Jag började i kallköket och jobbar med ren matlagning i varmköket nu, typ som kock med andra ord. Men jag har ingen utbildning i grunden, därför har det här med valideringen verkligen känts som en riktig möjlighet. Det är väldigt länge sedan jag över huvud taget har kunnat realistiskt tänka om framtiden. Men efter att ha kommit in i den här branschen och nu faktiskt kan se en framtid, så är det min målsättning att jobba mot den typen av tjänst.
Bakgrunden är att jag var sjukskriven lite till och från i nästan fem år. Under den tiden så växte mitt matlagningsintresse fram och jag började laga lite mer avancerad mat. Jag sökte mig till Stadsmissionen som volontär några timmar i veckan i deras boende för hemlösa. Sedan hamnade jag här på Grillska huset, där det finns möjlighet till arbetsträning i stället för volontärarbete. Det var väl där det växte fram att jag vill hålla på med något som jag tycker är kul och som jag verkligen klarar av. Med tiden så kunde jag som sagt börja realistiskt tänka framåt och se en framtid. Grillska huset är primärt en lunchrestaurang med ganska avancerad matlagning. Vi har också både bageri, konditori och café. Så det är en ganska stor verksamhet. Jag har varit i varmköket under ungefär halva min tid här. Jag kände rätt snabbt att det var det jag ville jobba med. Min senaste utbildning är en yrkeshögskoleutbildning inom TV-produktion. Det var i den branschen jag gick in i väggen så det vill jag inte hålla på med fortsättningsvis.
OSCAR
JAG BLEV INTRODUCERAD TILL validering nyligen faktiskt. Det var väl en ren slump egentligen, för det var jag som frågade om möjligheten att studera vid sidan av, med låg omfattning. Då kom det här på tal och jag nappade direkt för det lät ju helt fantastiskt. Vi har tagit det i någorlunda lugn takt och jag har klarat av några av modulerna. Det känns jättebra! För i och med att jag äntligen har börjat tänka på framtiden så tänker jag ju självklart kring att man sedan ska ut i verkligheten, i branschen – hur skulle man reagera på att jag inte har en utbildning i grunden? Då blir det väldigt problematiskt att faktiskt formulera vad jag har lärt mig här. Visst, man kanske har någon typ av referens med sig ut men det är ändå svårt att konkretisera det.
Upplägget har varit att jag började med att kika på dom moduler som finns tillgängliga och sedan har jag själv mer eller mindre valt vilka jag vill jobba med. Men självklart har jag frågat vilka moduler som jag bör klara av. När jag valt en modul har jag fått kika på den själv och har jag några frågor, har jag haft möjlighet att ta upp det med handledaren. Sen har vi tillsammans gått igenom vad som faktiskt ska göras och så. När jag jobbat med en modul har jag svarat på frågorna som är kopplade till modulen i systemet Bevisst. Delvis har jag ställt frågor under tiden när vi har jobbat här på plats och fått en del besvarat genom det. En del har jag läst
mig till på annat håll, läst mig till svaren på frågorna. Som exempelvis en modul som jag jobbat med, menyplanering, där gick vi tillsammans igenom frågorna och sedan fick jag avsätta lite studietid och ta fram en veckomeny.
VALIDERINGEN HAR FUNGERAT jättebra, vi har lagt upp det på det viset att till en början får jag se vad som ska göras och så får jag fundera och resonera själv hur jag tror det ska gå till och påbörja det. Dyker det upp frågor och så har jag haft möjlighet att bolla med handledaren. Men jag har ändå hela tiden känt att jag får stöttning i att resonera mig fram till lösningen själv. Det tycker jag bidrar jättemycket till att man faktiskt lär sig, annat om någon rätt och slätt bara hade sagt: ”nu gör du så här”. Till en början tog jag en modul i taget, jag tror att det är tre eller fyra som jag klarat av och fått intyg på. Som det ser ut just nu har jag några moduler till att börja med. Vi får se hur vi exakt går vidare att jobba med dem.
JAG SKULLE VILJA SÄGA ATT det är en tydlig skillnad från att inte deltagit i en valideringsprocess till att ha gjort det. Delvis har det ju bidragit till – om man säger i förhållande till mig själv – att jag har fått bevis på att jag kan klara av och läsa mig till information. Det har också bidragit till tron på mig själv som jag under väldigt lång tid har saknat helt och hållet. Så på ett personligt plan har det gjort jättestor skillnad. Dessutom känner jag att jag konkret jobbar mot någonting. Både min självbild och mitt självförtroende har stärkts under den här processen – definitivt. Självinsikten är väl det som till början bidrog till att självbilden och självförtroendet blev sämre. Jag hade liksom tappat tron på mig själv. Så det har sakta börjat byggas upp igen och det känns jättebra.
Jag har fått bevis på att jag kan klara av och läsa mig till information.
Engagemanget i mitt eget lärande var högt redan innan men det har blivit betydligt mycket mer konkret sedan jag började jobba med modulerna. Det har väl också bidragit till att jag har mer insikt i vad som faktiskt krävs i delar som jag kanske inte hade tänkt på annars. Då har jag ju direkt kunnat implementera den kunskapen jag tagit till mig. Jag känner att den där kunskapen är med mig från början, liksom. Det som kändes så tryggt när jag hamnade här på Grillska huset är bland annat stöttningen från bedömare och yrkescoacher – satsningen och den personliga anpassningen, om man nu behöver det, fungerar superbra. Den tryggheten kunde jag ta med mig in i arbetet med valideringsmodulerna och bedömningsdelen.
Yrkescoacherna är mer delaktiga i det praktiska arbetet. När jag jobbat med modulerna så har jag jobbat mer aktivt med OCN-bedömarna. Så själva lärandet får jag både med bedömare och yrkescoacher. Modulerna är väldigt bra utformade, de är anpassningsbara för inlärning. Även när man ska bevisa eller redovisa kunskapen så är ju det anpassat att man kan göra det på olika sätt, utifrån ens individuella behov.
MIN PERSONLIGA UTMANING var väl att jag initialt inte att trodde att jag skulle klara av det. Det var den största utmaningen. Där betydde stödet från bedömare och yrkescoacher mycket – det kändes ju jättebra. Och som jag har förstått det, så var jag nog den första här på plats som provade på det här. Sedan var det fler och fler som hoppade på det här för att jobba med moduler. Där är det olika vilka moduler man valt att jobba med, utifrån intresse och inom vilken del av verksamheten man är i.
Det bästa med OCN-metoden och validering skulle jag säga är att man får ett bevis på vad man faktiskt har lärt sig. Jag har som sagt varit sjukskriven i fem års tid och det innebär en lucka på mitt CV. Och att försöka formulera vad jag gjort under den här tiden, det är inte det lättaste. Att då faktiskt kunna ta med sig bevis ut och få möjligheten att påbörja ett liv i en ny bransch, det ser jag som en fantastisk möjlighet.
Även när man ska bevisa eller redovisa kunskapen så är ju det anpassat att man kan göra det på olika sätt, utifrån ens individuella behov.