MIN BAKGRUND MED VALIDERING började faktiskt med att jag tyckte OCN-metoden var en börda för oss, eftersom vi inte hade förstått att vi även skulle gå en utbildning för att kunna använda metoden. Vi hade jättemycket frågor; vad innebär det, hur ska vi konkretisera det?
Sedan när vi arbetade med det så kallade Access-programmet, såg vi ju att en av sakerna med validering var att deltagarna verkligen kom i centrum. Vi såg vad det betydde att få det här papperet, intyget, i sin hand under högtidliga former. Så när vi kom fram till slutet av projektet och på egen hand börjat hitta vägen framåt, så var vi alla väldigt förtjusta i OCN-metoden, trots att vi hade svurit ve och förbannelse i början.
I NÄSTA STEG SÖKTE VI PROJEKTPENGAR för att fortsätta jobba med OCN-metoden. Vi ville skapa moduler inom yrkesområden som var gångbara och där vi såg att deltagare skulle ha nytta av ett intyg och det blev ett ganska stort jobb. Vi åkte ut till vissa arbetsgivare och pratade validering och satsade också på två av verksamheterna här hos oss, växthuset och snickeriet.
Det var ett stort jobb att bygga modulerna. Dels behövde vi gå igenom vad det skulle stå i intyget, vad det var vi ville att deltagarna skulle få ett intyg på. Dels gällde det att gå igenom alla termer, eftersom jag inte är snickare, hur man uttrycker sig och hur det skulle vara. Där visade det sig också att våra två handledare inte använde samma termer och de lärde inte ut på samma sätt. Så det var en stor vinst att de började prata med varandra om hur de skulle lära ut likadant till deltagarna.
Pia Ronnermark
När man har en praktik eller en arbetsträning hos oss, är det inte en förvaring, det är planerat och det är strukturerat.
LIKASÅ BLEV HANDLEDARNA I VÄXTHUSET VÄLDIGT DELAKTIGA. En annan kommun skulle starta upp med att bygga växthusmoduler och vi hade ganska mycket kontakt med dem och erbjöd dem att använda det vi hade arbetat fram. Så de fick växthusmodulerna vi hade byggt och några år senare utvecklade de moduler inom trädgårdsdelen som vi fick använda. Tanken var att vi skulle komma i gång både internt och externt. Men den externa praktiken blev inte av, så vi satsade på de praktiska verksamheterna – det som vi kunde påverka.
Daglig verksamhet, som vi samarbetade med på den tiden, gjorde däremot ett riktigt lyft bland sina deltagare som låg nära arbetsmarknaden genom att validera på deras externa praktikplatser. De hade många personer som hade varit ute länge i praktik men inte kommit längre. Men nu kunde man genom validering visa på vad de här personerna faktiskt kunde.
Jag kommer så väl ihåg en chef på en matvarubutik vi hade samarbete med och som var observatör för en person som jobbade där och som vi validerade. När personen hade validerats i modulerna insåg han att personen kunde mer än de som var anställda i butiken. Så personen fick anställning. Det var ett fantastiskt verktyg för att kunna visa på vad deltagarna faktiskt kunde.
De är på minus när de visar fram ett gymnasiebetyg och det står särgymnasiet. Men här blev det verkligen skillnad. Sedan dess har det rullat på. Men det är bara under ett års tid som vi har haft en plan för vår organisation för hur det ska fungera med OCN-metoden. Det här är en stor nackdel. Vi som har jobbat med det här har liksom fått hålla på, men det är en jättestor nackdel att man inte till fullo plockat in det i organisationens plan för hur det ska fungera i verksamheterna. Det gör ju också att en del hos oss har kunnat förhålla sig lite skeptiska till metoden. Vi har givetvis inte riktigt tid till det här, utan det har varit något som bara ska fungera ändå.
Det var ett fantastiskt verktyg för att kunna visa på vad deltagarna faktiskt kunde.
För mig har det alltid varit som så att det inte är säkert att en högskoleutbildning gör att du fungerar på ett jobb. Det är bara en del av allt som man har med sig. Men min kunskapssyn har förstärkts under arbetet med validering – min tro på att validering gör väldigt stor skillnad för personer.
JAG HAR JOBBAT MED ATT MATCHA UNGDOMAR UT I JOBB och har haft många diskussioner med ungdomar kring hur man ska tolka en jobbannons, där många backar när de ser allt som önskas. Så många diskussioner har varit kring att det är faktiskt inte du som bär bevisbördan för att visa vad du kan, utan om en arbetsgivare anställer dig så är det utifrån att de gör bedömningen att du har tillräckliga kvalifikationer för det här jobbet. Det är många som sorterar bort sig själv i onödan – att det handlar mycket mer om hela din bredd samt kunskaper och kompetenser.
Här tittar man under en längre period, det finns ingen begränsning på hur lång tid det får ta
Men jag ser vilken skillnad det gör för deltagarnas självkänsla och självförtroende att kunna göra den här valideringen och få papper på det man faktiskt kan. Och det påverkar deltagaren på väldigt många plan. Dels att det här är faktiskt inte som i skolan, du ska inte prestera och visa upp vid ett visst tillfälle. Här tittar man under en längre period, det finns ingen begränsning på hur lång tid det får ta. Man sitter inte och gör en skrivning heller, det är moment och teori i det dagliga arbetet och i diskussioner samt över tid så att man får visa flera gånger. Det är det ena.
DET ANDRA ÄR ATT NÄR MAN KLIVER IN OCH SKA JOBBA UTIFRÅN OCN-METODEN FÅR MAN EN STRUKTUR SOM ÄR ANPASSNINGSBAR. Man får en översikt och en förståelse för vad det är man kan få med sig i form av ett kompetensintyg. Det kan också handla om att verkligen ta en bit i taget. Att titta på
en modul – börja med den här så tar vi nästa steg sedan. Det blir väldigt annorlunda mot i skolan. Sedan har vi också deltagare som blir sporrade när de kommer i gång. Det smittar också av sig mellan deltagare. Deltagarna får ju också mycket uppmärksamhet. Jag tänker speciellt nu på en kille i cykelverkstaden där det är mycket detaljkunskaper och det ska bevisas genom bilder men också genom att berätta och handledaren skriver ner. Jag ser ju att han mår bra av att få den uppmärksamheten. När man har en praktik eller en arbetsträning här hos oss är det inte en
förvaring, det är planerat och det är strukturerat. Där blir OCN-metoden en bra hjälp.
Det som också har hänt, bland annat i ett samarbete meden trädgårdsarbetarutbildning, är att tack vare att deltagare har validerats, så har de vågat söka den här utbildningen. De har också sett, när de har börjat utbildningen, att de har väldigt mycket med sig. Vilket gjort att många har fungerat som mentorer för andra elever under utbildningen.
EN UTMANING MED OCN är att det gäller att få alla att förstå att när man får ett intyg ska det ju också visa någonting, det som står ska vara grundat. Det handlar inte om att man
bara är på snickeriet några veckor och så får man ett intyg. Så är det inte. Det har inte alltid varit tydligt nog.
För handledarna har det också funnits utmaningar. Jag vet att i växthuset insåg man behovet av mycket fler checklistor för att deltagarna skulle kunna jobba effektivt.
Tidigare hade vissa moment gjorts muntligt men man såg en stor vinst i att även ha det skriftligt. I och med det behovet förbättrade även handledarna sitt utlärande. Det var mycket genom användningen av OCN-metoden där vi skulle jobba fram ”Hur bevisar vi detta?” som det växte fram många checklistor och de används än idag.
Här finns det ett verktyg som gör att de faktiskt kan göra skillnad. Det blir väldigt
konkret.
SÅ FÖRUTOM ATT HANDLEDARNA UPPTÄCKER BRISTER så tror jag att vi över huvud taget nu har ett mer strukturerat lärande. När det gäller handledarnas eget självförtroende så är de omåttligt stolta både i snickeriet och i växthuset, att ha varit med och jobbat fram det här. De har varit väldigt entusiastiska redan från början, vilket jag var lite förvånad över, för det här innebar ju ändå ganska mycket extra jobb. Många gånger säger de: ”den här killen måste vi ge ett intyg, här måste vi satsa tid” och gör det också. Så de inser vilken viktig roll de har. Att här finns det ett verktyg som gör att de faktiskt kan göra skillnad. Det blir väldigt konkret.
DET FINNS ABSOLUT EN YRKESSTOLTHET HÄR! Det är ju också det som många gånger drivit mig, trots att vi har haft det kämpigt när vi har varit underbemannade eller det har varit organisationsförändringar eller när vi inte kunnat jobba så mycket med validering.
I det större perspektivet så är ju en utmaning att vi särskilt i början möttes av mycket skepsis, det gjorde vi verkligen. Men jag upplever att inom min enhet så tycker alla att OCN-metoden är bra.
Vi har som sagt mest jobbat med våra egna praktiska verksamheter. Idag har jag inte så mycket kontakt med externa aktörer, men när vi byggde modulerna så var det väldigt många som sa att det här är riktigt bra. Många av de chefer vi träffade externt hade inte själva avslutat gymnasiet. De hade gått sin egen väg till att få de här chefsjobben, så de förstod verkligen nyttan med OCN.
Det här är ju som en folkrörelse. Det är någonting man bygger tillsammans.
UNDER VÅR RESA MED OCN HAR EN STOR UTMANING VARIT ATT INTE GE UPP. Det var väldigt tungt i början för oss. Jag kan dock se att en organisation som kliver in idag, har det lättare. Nu då det finns så mycket klart, till exempel moduler, program och bedömningsplaner. Så det är jättebra. Men jag är glad att vi varit med på den resan och varit med och byggt upp det från början.
En framgångsfaktor är att deltagarna faktiskt har efterfrågat det här. De har velat ha det. Det finns också en anda bland de som jobbar med OCN-metoden som gör att man inte bara kliver av utan det här är ju som en folkrörelse. Det är någonting man bygger tillsammans. Nätverket ser jag också som en stor framgångsfaktor. Det är ett väldigt bra klimat för utbyte och för att utveckla av systemet.
Framför allt är ju en framgångsfaktor att vi ser att det gör skillnad för de arbetssökande, annars hade man ju inte hållit på med det här. En styrka är att det finns en bärande värdegrund. Och det är väl det som gör att många är beredda att göra lite extra också, att det inte bara är ett system man använder utan det är något man är med och bygger och påverkar samt värnar om och pratar om. Det som är en styrka idag är att nu har vi arbetsgivarna med oss. Vi jobbade jättelänge för att på olika sätt få dem med oss, att ta till sig intyget, förstå intyget. Idag är de med och bygger program!